Johan Forssells (M) tal för Måndagsrörelsen den 25e augusti.

by mandagsrorelsen

Vänner!

Stort tack för möjligheten att få komma hit idag och säga några korta ord till stöd för Ukrainas frihet. Jag heter Johan Forssell och är riksdagsledamot för Moderaterna.

Känns faktiskt som lite av en ära att få vara här, eftersom Måndagsrörelsen har varit så väldigt betydelsefull genom åren till stöd för Baltikums frihet.

Och fortsätter att vara betydelsefull också i vår tid. Baltikum har bytts mot Ukraina. Men ändamålet är detsamma: att stödja demokrati och samtidigt säga ifrån när mänskliga rättigheter kränks.

För nästan exakt tio år sedan stod på jag på en ungefär likadan scen som den här, utanför Ukrainas ambassad i Stockholm. Det var mitt under den orangea revolutionen som ett efterspel till de hållna valen.

Jag var precis nyvald ordförande i Moderata Ungdomsförbundet och fick under en smällkall decemberkväll möjligheten att, precis som idag, tala till en publik av vänner för Ukrainas frihet.

Igår läste jag igenom vad jag sade den gången. Då hade vi en situation där ledarna inte respekterade utgången av de hållna valen. Där det uppenbara syftet var att minska det oberoende från Ryssland som många av människorna såg framför sig. Framtiden var Ukraina var då, precis som idag, att försöka öppna sig än mer mot omvärlden, fördjupa sitt samarbeten med EU och hitta en fungerande relation till Ryssland av ömsesidig respekt.

***

Det var för tio år sedan. Ändå om det vid det tillfället fanns väldiga utmaningar för landet, så fanns också en förhoppning om att saker långsiktigt skulle utvecklas till det bättre. På vissa områden kanske så också har skett.

Men tyvärr får man nog säga att påfallandet mycket av det jag talade om den gången, är aktuellt också idag. Hotet mot landets frihet är definitivt större än någonsin. Men det kommer inte längre från korrupta ledare inom landet utan i form av ett Ryssland som vägrar respektera Ukrainas suveränitet.

Vi har blivit påminda om det så sent som den här helgen. I strid mot internationella avtal har en rysk konvoj passerat gränsen till Ukraina på färd till de östra delarna av landet. Vad som egentligen har skett och vilket syftet har varit, finns det olika versioner om. Oavsett om det varit en hjälpkonvoj eller ett fördolt sätt att transportera vapen på, så är det klart brott mot internationell rätt att olovligen ta sig in i landet.

Annekteringen av Krim innebär att Ryssland använt vapenmakt för att rita om Europas kartor. Det uppenbara stödet till prorysk milis i de östra delarna av landet och den senaste tidens artilleribeskjutning inifrån Ryssland, är grava överträdelser av internationell rätt. Det blir dessutom allt mer uppenbart att ryska förband nu opererar inne på Ukrainsk mark.

***

Under många år har vi med fog kunnat säga att Europa varit förskonat från krig. Att strider med dödlig utgång inte är någonting som händer i vår del av världen, att det bara sker långt ifrån vår trygga miljö. Det kan vi inte säga längre.

När vi nu samlas på Norrmalmstorg så har vi en väpnad konflikt mitt i Europa. Det är tragiskt. Det händer precis just nu. Och det sker i vår närhet. För många svenskar upplevs nog Ukraina som ganska avlägset av den enkla anledningen att inte särskilt många har varit där. Men rent geografiskt är det faktiskt väldigt nära.

Från där vi står just nu är det 126 mil till Kiev. Det är betydligt kortare än till t ex Paris. Eller till London. Så nära är det faktiskt.

***

Det finns gott om inhemska problem i Ukraina. Men det står också klart att för tillfället kommer de allvarligaste problemen utifrån.

Ryssland är ett stort och på många sätt mäktigt land. Kulturellt, ekonomiskt och militärt. Sedan Sovjetunionens fall för knappt 25 år sedan, har omvärlden haft stora förhoppningar på att Ryssland ska gå i demokratisk riktning.

Börja utveckla samarbeten med sin omvärld. Öppna upp sin ekonomi. Göra Ryssland respekterat, inte för vad man kan göra mot andra länder. Utan för vad kan uträtta tillsammans med andra länder.

Jag tror att många ryssar innerst inne också känner så här. En växande medelklass som inser att landet måste utvecklas och förnyas. Att det på sikt är ohållbart att Ryssland lever i konflikt med sin omvärld.

Men trots detta ser vi tyvärr någonting annat växa fram. Och det är en utveckling som accelererat under Putins tid vid makten. Som ju vid det här laget i praktiken är inne på sitt femtonde år i följd.

Det är ett ryskt ledarskap som ser östra Europa som ett område man kan göra lite som man själv vill med. Där internationella lagar och regler inte gäller lika för alla. Där rättigheter inte definieras av människors lika värde utan av storleken på ditt gevär. Och med en retorik som stundtals för tankarna tillbaka till Sovjettiden.

Den här politiken drabbar människor. I Ukraina. Precis som den redan gjort i Georgien. Men frågan är om den inte mest av allt drabbar vanliga ryssar. Den tar fokus från de utmaningar som Ryssland har och borde lägga sin kraft på att möta. Sociala problem och den korta livslängden, en eftersatt infrastruktur som hämmar moderniseringen utanför storstäderna och en ekonomi som fortfarande inte lyckas exportera någonting annat än olja och gas.

Men allt detta blir lidande när Putin istället väljer att ägna sig åt schackspel med sin omvärld.
***

Nyligen samtalade jag med en rysk medborgare om situationen i Sverige. Han sade sig vara bekymrad över den svenska uppfattningen om Ryssland. Att den var onyanserat kritisk och han kunde inte förstå varför.

Jag ska gärna erkänna att jag hade lite svårt att hålla med. Men om det är en uppfattning som delas också av det ryska ledarskapet, så har jag i all välmening, ett par kortfattade råd.

Om ni uppfattar att Sverige kritiserar er för att inte respektera mänskliga fri- och rättigheter, börja då följa internationella lagar och regler!

Om ni tycker att omvärlden ser på Ryssland med för kritiska ögon, sluta då invadera era grannländer!

Om ni är oroade över att bilden av Ryssland är för negativ, sök samarbete med omvärlden istället för konflikt.

Sluta sända soldater över gränser, upphör med att annektera andra staters territorium, lägg av med provokationerna och ge Ukraina sin frihet åter.

Låt det ukrainska folket få bestämma över sin egen framtid.

Tack.

Johan Forssell (M), riksdagsledamot i försvarsutskottet.

Advertisements