LUF:s ordförande Linda Nordlunds tal för Måndagsrörelsen

by mandagsrorelsen

Image

Budapest 1956. Prag 1968. Nu läggs ytterligare ett namn till raden: Krim år 2014. Historien kommer att minnas hur vi stod handfallna då Ryssland återigen kränkte ett grannland för att med våld, skräck och propaganda tvinga dem att stanna i den ryska intressesfären.

Den ryska invasionen av Krim har chockat omvärlden, men tillsammans med aggressionen i Tjetjenien, påtryckningarna med stoppad gas i den östeuropeiska vintern och trycket mot Baltikum under Litauens ordförandeskap i EU:s ministerråd bildas ett tydligt mönster. Ockupationen av Krim är bara det senaste exemplet i raden av en allt mer aggressiv rysk utrikespolitik.

Det är sant att den nya övergångsregeringen i Kiev har problem. Den demokratiska Majdanrörelsen måste hålla rent gentemot Svoboda och andra högerextremister. Med fascister i regeringen kommer inte Ukraina att kunna utvecklas till det fria, öppna och demokratiska land som de allra flesta demonstranterna drömde om när de med risk för sina liv tog sig ut till Majdantorget, höll ut och kastade ut den kleptokratiske presidenten Janukovitch.

Men när Putin som mer än någon annan använt sin plats i säkerhetsrådet för att försäkra sig om att skyldigheten att skydda inte kommer till användning, som konsekvent värderat staters suveränitet högre än mänskliga rättigheter, nu säger sig gå in på Krim för att skydda minoriteters rättigheter, åtminstone den ryska minoriteten, är det inte mer än en tunn fernissa runt imperiebyggande. Ett imperiebyggande som kommer att få långsiktiga konsekvenser för hela Europa.

Den ryska invasionen av Krim strider mot folkrätten, och ett riggat val ändrar inte på det. Det måste få kännbara konsekvenser. Sanktionerna mot det ryska ledargarnityret måste fortsätta. Det bilaterala försvarssamarbetet med Ryssland måste omedelbart avslutas – svenska soldater och sjömän ska inte lära upp en rysk försvarsmakt som används för folkrättsbrott. Den planerade marina samövningen måste avblåsas. Och Ryssland måste uteslutas ur Natos partnerskap för fred-program. Det är uppenbart att Putins Ryssland varken är intresserade av partnerskap eller fred.

Avslutningsvis vill jag påminna Putin om vad han själv skrev i en artikel i New York Times för ett halvår sedan, då handlade det om Syrien: 

”Lagen är fortfarande lagen, och vi måste följa det vare sig vi vill det eller inte. Enligt gällande internationell rätt, är det endast tillåtet att använda våld i självförsvar eller efter beslut av säkerhetsrådet. Allt annat är oacceptabelt och skulle utgöra ett angrepp.”

Med Putins egna ord är ockupationen av Krim oacceptabel. Ryssland måste dra tillbaka alla trupper, återlämna Krim till Ukraina och lämna alla ambitioner att bygga ett nytt imperium. För Ukrainas folk förtjänar demokrati. Ukrainas folk har rätt till att själva få avgöra sin framtid. Och om de väljer den europeiska vägen, ska vi i det fria Europa måste göra allt vi kan för att stötta dem. Ett fritt, fredligt och demokratiskt Ukraina ska välkomnas att bli medlem i eu.

Frihet åt Ukraina! Svobodu Ukrajini!

Advertisements